Översikt av Finlands system för penningspel
Saaramia Varvio. Stakes, Diskussionsunderlag 24/2007,
Sammandrag
Denna publikation är en allmänt hållen beskrivning av det
finländska systemet för penningspel, dess utvecklingsskeden samt av
internationella frågor med nära anknytning till det, som t.ex. EU:s
roll i Finlands system för penningspel. Publikationen innehåller
korta fallbeskrivningar av centrala avgöranden om penningspel, som
domstolar i Finland samt EG-domstolen och Efta-domstolen meddelat.
I publikationen beskrivs också Sveriges, Norges, Danmarks,
Storbritanniens och Nya Zeelands system för penningspel
I Finland har systemet för penningspel upprättats i form av ett
rättsligt monopol. Finlands system för penningspel har på grund av
sin historiska utveckling delats mellan tre sammanslutningar med
ensamrätt. I lotterilagen har tillåtna penningspel delats in i tre
grupper, så att varje grupp har en penningspelssammanslutning som
anordnar den typen av spel.
Finlands viktigaste föreskrift om verkställande och spelande av
penningspel är den nya lotterilagen (1047/2001), som trädde i kraft
2002. Enligt den grundläggande linjedragningen i Finlands system
för penningspel bör förvärvande av inkomster genom att utnyttja
människors spellust tillåtas endast i begränsad omfattning och
enbart i syfte att skaffa medel för välgörenhet eller för att
stödja annan ideell verksamhet. Lotterilagens princip är att
anordnande av lotteri i princip är förbjudet. Lotteri får anordnas,
på några lagstadgade undantag när, endast med tillstånd av
myndighet.
Många ministerier och instanser övervakar de finländska
penningspelssammanslutningarnas verksamhet och ekonomi, användning
av intäkter och verksamhets laglighet samt eventuella olägenheter
orsakade av verksamheten. Kapitel 8 i lotterilagen innehåller
bestämmelser om tillsynen över anordnandet av lotterier.
Inrikesministeriet ansvarar för statistikföringen som gäller
lotteriverksamheten och för den riksomfattande allmänna tillsynen
över att lotterier anordnas lagenligt.
Föreskrifterna om nationella penningspel täcker vanligen all
penningspelsverksamhet inom statens territorium. För Finlands del
är situationen lite annorlunda på grund av landskapet Ålands
självstyre. Olika föreskrifter tillämpas på penningspelen beroende
på om de erbjuds i Fastlandsfinland eller landskapet Åland.
Europeiska gemenskapens eller med andra ord nuvarande Europeiska
unionens behörighet bygger på att medlemsstaterna gett Europeiska
gemenskapens institutioner specifika maktbefogenheter att stifta
lagstiftning och fatta beslut som är bindande för medlemsstaterna.
Man har inte överlåtit alla maktbefogenheter, utan endast till
vissa delar. För närvarande har Europeiska unionen ingen
lagstiftning om penningspel och i grundfördragen eller deras senare
ändringar nämns inte heller penningspelsverksamhet separat.
Trots att behörigheten i fråga saknas, har EG-domstolen ansett att
Europeiska gemenskapen, dvs. den nuvarande unionen, med stöd av sin
allmänna lagstiftning som rör alla samhällssektorer kan påverka
sektorer som ligger utanför den uttryckliga behörigheten.
De senaste årtiondenas utveckling inom teknik och medier har i
mycket stor utsträckning också påverkat spelvärlden. Att spela
penningspel är inte längre beroende av tid och rum. Gränserna
mellan statliga och privata tillhandahållare av penningspel finns
inte längre. Förändringarna i spelvärlden kräver att den nationella
lagstiftningen följer sin tid. Myndigheterna måste ha tillräckligt
med resurser och sätt att ta itu med lagstridig
penningspelsverksamhet.
Nyckelord: lotteri, penningspel, penningspelssammanslutning,
spelrelaterade problem, tillsyn, ensamrätt
|